Blogg

I stämpelklockans förlorade land – Arbetsrevolutionen stundar!

Väckarklockan tjuter högljutt och de neonröda siffrorna visar klockslag 06:10. Det monotona vardagsmaskineriet kan återigen dra igång. Upp ur sängen och hoppa ur sovdressen som känns en aning fastklibbad av unken svett mot kroppen. Snubbla över den ständigt återkommande och växande klädhögen på vardagsrumsgolvet. Slå i höger stortå i tröskeln in till badrummet, det gör ont… Ställa sig i duschen, slå på vattnet och svära högt i någon minut över det faktum att vattnet ALLTID är iskallt och att det tar kopiöst lång tid att få varmt nog att duscha i. Ett återkommande irritationsmoment varje morgon. Efter badrumsproceduren stundar frukostbestyren i köket. Därefter återigen ett besök i badrummet för att slutligen bege sig till jobbet. Klockan 8.00 stämpla in för att 17.00 stämpla ut. Måndag till fredag är vigd åt arbetets skörd. Samma veckodagar, under samma tider och på samma plats. Frågan är om dessa arbetsförhållanden är ultimata för alla? Kan ALLA individer arbeta som mest effektivt under exakt samma tidsintervaller på samma plats varje dag? Troligtvis inte. Alla är vi olika och presterar som bäst under olika arbetsförhållanden.

Jag har efter årsskiftet själv valt att lämna en 75 % tjänst (som visserligen inte var en fast tjänst utan ett förlängt vikariat på cirka 6 månader) för att ge mig ut i den osäkra men samtidigt väldigt spännande frilansvärlden. En anledning till detta beslut är givetvis min dröm om att arbeta med kommunikation och journalistik.

Ifrågasättande av dagens ”stämpelklocks- tänkande” får mig att fundera över vad vi i arbetarsverige i dag anser är viktigast. Att registrera då medarbetarna kommer till jobbet och när de går hem för dagen, med vetskapen om att troligen vissa av dessa arbetare inte kommer prestera max under denna tidsintervall. Eller att helt enkelt frångå forna tiders filosofier och istället fokusera på det som verkligen har betydelse, nämligen resultatet.

De brittiska forskarna Alison Maitland och Peter Thomson, som är verksamma vid Cass Business School respektive Henley Business School, menar att vi står på tröskeln till en arbetsrevolution. De bygger sin teori på en undersökning med mer än 360 internationella chefer från 40 länder. Hela två tredjedelar av cheferna tror att organisationerna inom de kommande tio åren flyttar fokus från dagens tidstyrda arbete till en resultatinriktad skärpa.

I framtiden är troligtvis stämpelklockan ett minne blott. Att sluta betrakta nedlagd arbetstid som ett mått på produktivitet är ett steg i rätt riktning mot en sundare arbetsmiljö. Fler och fler 40-talister bankar på pensionsporten och fräcka 80-talister etablerar sig allt starkare på arbetsmarknaden. 80-talisterna med visioner om att sudda ut de traditionella gränserna mellan arbete och fritid. Arbetet ses inte längre som en plikt utan som självförverkligande.

Arbetsrevolutionen bankar på tröskeln och är troligtvis här för att stanna.